Vårt sommarlov

Visst visst,
det regnade
lite väl mycket
där ett tag
och jag var ganska
sur på Anton
för mina
sommarplaner
gick i kras
men jag skulle
mest ladda om
formulera
nya sommardrömmar
sörja dom gamla
ett slag
jag och Algot
alltså, intensivt
men inte så
dumt
när jag släppte
allt annat
och började
om

här
ur telefonen,
direkt från vår
vardag
det blir inte så
mycket annat
när man
ska hålla takten
med en två
plus- åring
jag lever med
honom, genom
honom
jag visar honom
nya platser
och han får
mig att uppskatta
gamla
äter äpple
på lekplats, delar
en glass
klättrar och flyger
flyg-plan
han säger det
som två ord
men han
säger det
går fram till
glansskylten pekar
glaschhh
ett av de första
orden han
sa klart och
tydligt faktiskt
han plockade
upp någon slags
kalasdekoration
pekade
glassch
jag och Anton
och ett utbyte
av förvånade
blickar
här lär man sig
helt av sig
själv, eller äter
vi väldigt mycket
glass?

han vaknar klockan
nio ena dagen, sex
den andra
är upp till halv
elva ibland, hejar på
pappa när han
spelar FIFA
stupar som en
slagen hjälte
på en minut
efter en dag
på Tivoli

alla rutiner
puts väck, vi
gör vad vi
vill

för
det är verkligen
vårt sommarlov

nu

Ösregn, sommarbesvikelser och att ändå vara okej

Det är 14 grader
och regnet öser
ner
tänk så regnar det
ända tills det
blir jul igen
blir man knäpp då?
även om jag under
soliga veckor ibland
tänker att
jag vet inte hur man
lever ett liv
i solsken

sommarlovet blev
inte helt
som jag tänkt
men när blir
något det?
Anton jobbar, och
jag hänger med
Algot
vår lediga sommar
tillsammans fick
sig en käftsmäll
av verkligheten
en deadline i
september
typiskt
så kommer på oss
att hamna
i någon slags
höstlunk, mat- sov
och träningsrutiner
måste påminna
mig om att
sommaren
fortfarande är kvar
att det
finns en chans
att den
återhämtar sig
visst?

mer då, jo
i onsdags fick vi
konstaterat att
Algot hör dåligt
lille vän
vill inte måla
fan på vägg
förhoppningsvis
får han hjälp
eller, det vet jag
att han får
no worries, men
såklart
mammahjärtat dunkar
ett extra slag
så nu tänker vi på
att prata
så högt det går
kunde inte
hjälpa att få en
tår när jag
halvt skrek
nu ska vi äta OKEJ
och det gick
en sekund

okej
sa världens
ljuvaste lilla
röst

och vi sen
gick hand
i hand till köket
när regnet
öste ner

för vi är
ändå

okej

Livsbejakande tidslöseri

Nu har det gått
några dagar
igen
sommaren,
sån brist på
rutin, istället fylld
med härligt,
livsbejakande
tidsslöseri
om inte nu
så när?
ta ditt pick
& pack
och stick
fly från
prestationsinriktat
skit

jag djupdyker in
i Algots sommarlov
åtta veckors
föräldraledighet
fast ja,
det där med
ledigheten
det är ju något
annat nu
det är hårt jobb
att springa med
rivet i ett par
tvååriga snabba
ben

fyra dagar själv
eller ja, utan Anton
men själv med
Gottegrisen
så fantastiskt
fint, otroligt
intensivt
men han visar
verkligen
vägen till
där livet händer

 
imorgon flyger
vi hem
med oss
packar vi ner

en starkare
version

av oss

1 2 3 25