Att skapa ett liv där vi båda får plats

Man säger att
man blir mer effektiv
när man
får barn, ja
kanske men
jag tror också
det handlar om
viljan
att göra något
som är
större
än en själv
vara mer
i alla fall är
det så

för mig

ibland, när
jag drunknade i
ångest och
otillräcklighetskänslor
och ville
kasta in
handduken, så
lockades jag av
tanken att
förlora mig själv
i honom, att bara
vara mamma
hans och
att det hade
räckt för
mig

jag går ofta
in och
tittar på honom
när han sover
njuter, fyller upp
lungorna med
hur liten
och underbar
så självklar
han är
varm och
helt min
men
så finns en
röst som samtidigt
viskar

men inte
för evigt

såklart finns
en vilja att visa
honom ett
jämnlikt förhållande
mellan mig
och Anton
men för mig
handlar det också
om att det
ska vara
lätt för honom
att flyga en
dag
jag går ut ur
sovrummet, och
sätter mig framför
datorn, jobbar
lite till
fortsätter framåt
för att
när han växt
klart och är redo
vill jag aldrig
att han ska
tveka, eller
vara orolig
för oss
jag jobbar och
skapar ett liv
för mig själv för
att han aldrig
ska känna
att han lämnar
mig eller oss
utan istället vara
trygg i att vi
är här
men att vi inte
går sönder utan
honom

det finns ett
citat som
går såhär

jag vill ge dig 
rötter och 
vingar 

som jag alltid
bär med mig
i min resa
med Algot, i mitt
liv med barn

och för mig
är en del av det
att skapa
ett liv för mig
själv – utan honom
i jobb och i vänner
så att tomrummet
inte ska bli
för djupt en dag
så att livet
inte får så djupa
hack i sig
sen

det kanske låter
motsägelsefullt
men framför
allt fortsätter jag
framåt, vågar
och kastar
mig ut

för att

jag ville inte
råka fly in i honom
gömma mig
bakom

utan jag vill
ju leva mitt liv
med honom

hela vägen

 

Nya öron, förkylningen och världens bästa unge

Den här lilla människan. Snacka om att han bara roll with the punches. Även om han inte vet annat. Men fasiken vad han bara står ut och gör det med bravur.

För idag åkte vi till Trelleborg för att operera in rör i öronen på honom. Så han äntligen ska höra som man ska. Så världen kan bli lika stor för honom som den är för någon annan. Men operation var nästan att ta i. In och ut på 35 minuter. Sövd, rör, vakna. Klart. Sen var han turboglad resten av dagen. Och så spännande att kolla lite extra på honom idag såklart. Blev nästan rörd när Anton bad honom kasta en papperspåse. När han fascinerat trycker till påsen när den prasslar i handen på honom. Och skrattar. Skrek ”plask” när vi kastade kastanjer i kanalen. Åh. Bra dag ändå. Även om jag varit lite nervös. Man bär ju nerverna utanpå med dessa små.

Vi var hemma innan klockan var 10 på förmiddagen. Men det betyder också att vi gick upp halv sex. Och den där förkylningen jag känt i kroppen de senaste par veckorna har brutit ut. Äntligen, ändå. Så man kan må bättre någon himla gång. Men med detta sagt så blir det lite piano denna vecka. Även här inne. Jag måste verkligen bli bättre på återhämtning om det här ska hålla i längden. Och det vill jag ju att det ska göra.

puss!

Att klippa en tvååring, mutor och mitt bästa tips till sist

Att klippa en tvååring

För en dryg vecka sen var vi hemma hos Antons föräldrar i Kvidinge. Mest för att plocka svamp men också för att få till en klipptid. Lotta, Antons mamma, är den enda som klipper Algot. Dels för att jag inte vågar – det räckte med den gången jag klämde hans haka när vi skulle knäppa cykelhjälmen. Och dels för att Lotta är rutinerad. Men första uppgiften var att fånga virvelvinden. Där fick alla hjälpa till.

Att klippa en tvååring

Sen; mut mut mut. Eftersom det inte är så lätt att klippa en tvååring.
Får det lov att vara lite Ipad kanske? Napp? Javisst! Och se för guds skulle till att vara flera i rummet. Vi var fyra vuxna på ett barn, hehe.

Att klippa en tvååring

Tjoff. Det var dags. Hans fina lockar var redan ett minne blott ändå. Dom var fångade i stora tovor, omöjliga att borsta loss.

Att klippa en tvååring

Farfar ”hjälpte” till. Även fast Algot nog är både van vid och fullkomligt älskar hans påhitt.

Att klippa en tvååring

Kolla Algot, en vindruva!!! Mer mut.

Att klippa en tvååring

Efter en riktig Edward Scissorhand-klippning, en lock i taget med saxljudet klingandes för varje tuss så var det dags för the good stuff. Alla vet det. Schamponeringen.

Att klippa en tvååring

Kolla mysungen! Och hans öga! Det var en dag innan vi gick till vårdcentralen och fick det bekräftat att det var borrealia.

Att klippa en tvååring

Efter en snabbdusch var det på det igen. Så i farten att man knappt hinner se honom. Men jag ger inte upp mina foton. Det gäller att stå på sig. Även om dom är på språng. Sånt jäkla håll i gång hemma hos farmor och farfar alltså. Men summa summarum då? Mitt bästa tips när det kommer till att klippa en tvååring är nog ändå att helt enkelt sänka ambitionen. Jämna längder och en tillrättalagd frisyr ska dom ändå ha resten av livet sen.

Sen var de som om vi tog en ny unge med oss hem.
Men visst blev det fint ändå?

1 2 3 27