Att vakna med ångest

Den bubblar,
ångesten
bara börjar
helt plötsligt
som någon
skruvat upp
värmen i smyg
man ser hur det
börjar pysa längst
ner i kastrullen
det klara vattnet
blir simmigt
det händer fast
jag sover, vaknar
1,5 timme innan
klockan ringer
det känns
som alla mina
tillkortakommande
står och skriker
vid fotändan
av sängen
upp med dig
för fan
håller mig om
axlarna skakar
mig så hårt
att huvudet
flyger fram
och tillbaka
tänker på
posthögen som igår
kändes frivillig
men som plötsligt
stirrar och hånar
idag
rösten i huvudet
lat du är som inte
öppnar dom
dålig du är på
jobbet också
förresten
du har inte heller
ens hunnit
ringa tillbaka
till din mamma
bröstet känns trångt
tråkig du va på
festen igår
hittar på osant
skit vem tror du
att du är
ner med dig igen
lämnar bort Algot
två dagar till
Antons stackars trötta
förälder du
borde skämmas
klarar inte ens av
ditt eget barn
fötterna rör på sig
under täcket
vänder mig fram
och tillbaka, försöker
vända ryggen åt
mig själv
du har inte svarat
på det där mejlet 
heller vem kan inte ens
svara på ett mejl
som en normal
människa
din oansvariga skit
du har inte träffat
den den och den
på länge
din äldsta vän som
väntar sitt första barn
som du knappt sett
och hon som
fått sitt andra
som du
inte ens skickat ett
litet sketet
sms till

hjärtat som rusar
jag hinner precis
komma
över vattenytan
innan ångesten
exploderar
går till attack
du har
ägglossning, Christin
remember?
allt litet
känns miljoner
gånger så
stort
men jag känner allt
så tydligt ju
varför måste pms
bestå
av flammade
självhat
jag har nästan
hellre en bula i
huvudet eller
rinnande diarré
för den här
känslan är så
frätande
på mitt inre
väsen
kroppen spelar
mig ett spratt
tar telefonen,
sätter mig upp
väcker Anton med
mobilljuset men
skiter i vilket
för måste ha en
time-out

nu

innan ångesten
börja
stormkoka, välla
utöver alla sidor
locket som hoppar
och jag,
jag som
känner mig
helt

kokt

 

4 comments

  1. Christin, jag skickar all min värme till dig. Fick en liknande känsla av det här igårkväll. Livet kändes så motigt och jag helt värdelös. Känslan sitter i lite idag också, men har släppt lite tack och lov (jag ska nämligen ha ett utvärderande samtal om min arbetsinsats under året med min chef i em)! Så, jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam. Bara mota alla de där jävla tråktankarna i grind. Snart är vi igenom det! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *