Att föda barn

att föda barn att föda barn att föda barn att föda barn att föda barn att föda barn att föda barn
Jag trodde inte hans ettårsdag skulle vara så sentimental
men jag kunde inte låta bli att räkna ner varje timme
nu gjorde vi det här, nu hände det här
ögonblick som etsat sig fast
minnen som aldrig lämnar kroppen
Att föda barn förändrade något i mig
ibland önskar jag att någon hade berättat
förvarnat
men jag inser också att det är en omöjlighet
för en erfarenhet är inte lik den andra
och
hur berättar man utan att för den delen
skrämma upp?
Så konstigt att det som gjorde så ont
resulterade i det här
ballonger och världens tjockaste
leende
Livet går så snabbt efter födseln
man hinner knappt känna efter och
som mamma förväntas man klara sig själv
reda ut och städa upp
både det inre och det yttre
utan mycket vägledning
allt fokus är på barnet
såklart
men en del av mig önskar
längtar efter
att man börjar se oss mammor
lite mer

2 comments

  1. Som du själv skriver så kan jag omöjligt förstå hur det kommer bli. Dels för att jag inte vet hur jag kommer tänka, känna och reagera men också för att jag inte kan sätta mig in i den sortens känslor såhär på förväg. Men du ska veta att dina texter hjälper mig något enormt och jag inser nu att alla känslor är tillåtna. Hur det än blir så blir det annorlunda, men det blir förhoppningsvis också bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *