Att dansa salsa

Jag dansade
salsa i Köpenhamn
igår
eller nåja,
guppade optimistiskt
som ett mjölkpaket
i alla fall
jag skrek rakt
ut när Marie
skickade
filmen imorse
mitt huvud
dunkade av fyra glas
vin och en
väldigt stark
GT men skriket
sa ändå allt
hjärtat pumpar
starkt
jag har inte
fånat mig

well,
för länge

och det är något
med dessa
underbara
kvinnokompisar, om ett
par år har vi
känt varandra
halva våra liv
tänk va!
jag trodde aldrig
att jag skulle
ha sånt igen
blivit sviken
och kanske svek
jag också
gjorde att
mycket trillade
isär
men inte här
vi lever helt
olika liv
men så möts
vi ibland och då
är det som
tiden stått
still

kanske är
det dom som
fattats mig
nu ett tag
för
när kroppen sa
ifrån prioriterade
jag dom
och mig ett slag
åkt tåg fram
och tillbaka
hela veckan
kommit hem
varm, känslan av
att jag
håller på att
tina
vaknar till
liv, ruska om
den sidan
av mig som prioriterats
bort kanske lite
väl länge

barn, jobb, familjer
graviditeter
ja ni vet
karusellen
som lätt
kommer i vägen

men

man behöver
verkligen verkligen
verkligen
personer man
kan säga
allt till för
man behöver
säga allt ibland
och no offense
till Anton
men han fattar
inte hur det är
att ha mens
vara hormonell eller
extra pilsk vid
ägglossning
och
han håller aldrig
med när
jag säger att
han är dum i
huvudet

det härliga,
oumbärliga
underbara, livsnödvändiga
berikande

är

att
oavsett vad
så är dom
alltid

på min sida 

och
någon som ser till
att jag dansar
salsa

ibland

 

 

6 comments

  1. Håller med dig till fullo. Så totalt älsk på att ha de där kvinnofolken vid ens sida, som har hängt med sedan urminnes tider och genom diverse toppar och dalar. Som lyssnar och förstår. Och hurra för salsa!

    Kommer förresten kanske ner till Malmö i senare i höst och hade tyckt det varit himla fint att ses en stund om du har tid och lust!

    1. Amen ja för fanken!!!! Det vill jag jättegärna!!!! DM:a mig när det smäller så gör jag mig tillgänglig på studs! Kram!

  2. Wow, så härligt att bara leva så där i nuet och få lov att dela alla sina tankar med vänner som känner ens inre. Jag har tyvärr glidit ifrån de vänner jag lagt i den kategorin, de som följt en genom skola osv, så ta väl hand om dina!!

    1. Åh ja. Jag har också tappat många genom livet. Men så helt plötsligt hann åren gå och ett par från gymnasiet är fortfarande kvar och dom värnar jag lite extra om såklart. För det ÄR ju väldigt speciellt med någon som känt en genom så många skeden i livet. Men tänker också att livet förhoppningsvis är långt och det hinner komma fler såna långa band. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *