På jobbet, lunch, mitt CV och vintern som kom

Hej från min torsdag. Jag försöker bli bättre på att ta bilder mitt i vardagen. När jag frågade er vad ni ville läsa och höra mer om sa Wilda att det vore fint att se mer av miljöerna jag rör mig i. Hon skrev något om att man ofta vet vad jag tänker, men kanske inte alltid var jag är och så har jag inte tänkt på det innan. Att det också är att sätt att lära känna en person bättre.

Feedback, vilken grej det kan vara.

Här är jag dödstrött på jobbet. Just natten till torsdag var Algot vaken fyra timmar utan anledning. Eller, anledning hade han säkert bara en vi inte fattade. Så det var skönt att veta att jag bara hade en halvdag på kontoret framför mig.

Hoppas förresten de aldrig river den gamla Kockum-byggnaden på första bilden. Eller det som är kvar av den och som vi tittar på från kontoret varje dag. Men man kan ju aldrig vara säker nuförtiden. Platsen börjar ju bli ganska top notchig och då måste man väl bygga ett hotell eller något sånt.

Vid lunch sprang jag till Misoteket med Zandra där vi skulle möta upp en proppmätt Julia. Hon hade skickat den här bilden till mig ett par timmar tidigare som tydligen var hennes frukost!? Ah, tacka vet ja livet som en frilansande mat-kreatör!

Efteråt promenerade vi vidare till Kungsgatan där Zandra jobbade medan jag och Julia fick en kvinna att upprört storma ut ur kaféet genom att prata om våra förlossningar. Tydligen får man inte prata om sånt in public. Whatever dever. Strax därpå kom Clara – Zandras partner in crime ni vet. Och stundtals även vår. Dom satt kvar till kl 17 (!) medan jag gick över till nästa fik med Wi-Fi.

Nämligen AB småland. Fikan där är ibland ganska…äcklig (fattar verkligen inte deras morotskaka?) men de accepterar datorer och barn och det är nog ett vinnande affärskoncept. Jag drack en Roots av Malmö med gurkmeja och fick hjälp med att översätta mitt CV till engelska. Det är snart dags för mig att bege mig ut i den riktiga världen och där pratar man tydligen engelska? Plus att jag hittade två stavfel i mitt svenska CV – som jag skickat ut – fy fanken, jag dog en sekund när jag såg det. Hatar verkligen pressen på ett CV.


Jag Instagram-pausade ibland och tog skärmdumpar härifrån. En utmärkt butik Lina tipsat mig om. Men man börjar följa på eget bevåg, det kan komma att kosta dig. Bokstavligt talat.

När jag kom hem kändes det som klockan var mitt i natten och jag var så trött att jag nästan såg dubbelt, men klockan var knappt åtta. Promenaden hem tog bara några minuter men jag var ändå helt blöt när grinden till gården stängdes bakom mig. Ett litet bakslag när jag stod där i tunna sneakers men kunde ändå inte låta bli att förundras hur fin vintern kan vara. Det blir tyst på alldeles speciellt sätt när snön faller.

Vad gjorde ni i torsdags?

På morgonen

Dagens bästa
stund
är helt klart
den på
morgonen
när man hör
Algot
rabbla
eller rappa
kanske? från
sängen
han tror han
pratar
men det är
en annan sak
jag brukar
få Anton
till att hämta honom
på andra
sidan rummet
Anton får sin
kram
medan jag gör
plats
rättar till täcket
puffar upp
kudden
väntar förväntat
så fort
de når sängen
kryper han
fram till
mig
snabbt som attan
jag lyfter på
täcket
han vänder sig
om och
backar in
så ligger vi där
en stor sked,
och en liten
medan han
kör bilen fram
och tillbaka
på min
arm

det är aldrig
mer än några
minuter
innan han börjar
vända och
vrida på sig
men det känns
som hela
världen
han
lägger sin kind
mot min
mun
alltid, tusen
pussar vill han
ha innan
hungern slår
till
tydligt, att han
är vårt barn
snabbt går det
vill ha, ska ha
slås när han
vill ha
välling och vi
inte förstår
man han tycker
ju säkert
att
vi inte lyssnar
kommunikation,
vilken
frustrerande komplex
grej

till sist

frukosten står
framme, utspilld
mjölk och halvfulla
kaffekoppar
en i hallen, sista
slurken på väg
ut
nu skall dagen
strax börja
alla svettas i
stora jackor och
tjocka overaller
hejdå Algot,
vi ses
sen
han guppar fram
till mig, skorna
dom är så
klumpiga
han putar med
munnen
våra läppar
möts
moooohaaaa
säger han
för att förtydliga
liksom
och går mot
dörren
vänder sig om
i dörröppningen

vinkar
och säger

hej då
mama 

Upp och ner, Trump, prickigt och randigt

Algot sprang
själv
till sin säng
idag
hopa hopa
sa han
när han ville
gå och
lägga sig
en hel timme
tidigare än
normalt
tror att
februari tränger
in även
i honom
gråheten, som
om det
försöker slå
någon slags
rekord
precis som
Trump försöker
vinna grenen
i idioti
hela världen
är upp ner
och
jag har
prickigt och
randigt
vart är vi
egentligen
påväg?
det frågar jag
mig varje
fredag
när vi sitter
och kolla på
På Spåret
vardagslivet
så väldigt
bittersweet

helt ärligt
försöker jag bara
ta mig igenom
den här
veckan
sen är det
Mars
vårens första
månad
även om det
också blivit
tokigt
idag sprang
jag
tre kilometer
bara
men i
ösregn
och det är väl
något
hade så sjukt
ont i huvudet
och februari
kändes
som en
tvångsjacka
frihetsberövande
lever i någon
slags vakuum
där jag ser
mig själv med vita
sneakers
en t-shirt
kjol
välklippt hår
sen
där borta
någonstans lever
man

vilket provocerade
mig
jag gör vad
fan jag
vill
som ett trotsigt
barn
men jag kände
det så
klart

jag har inte
tid
att vänta

på att februari
skall ta
slut

jag vill börja
nu