Bakisångest, ootd och att bara äta morötter

jag11-2-av-2 jag-1-av-3 jag11-1-av-2

Såhär såg jag ut
igår
när jag hade svår
bakisångest
jag var inte
askalas
men vad skall man
säga
tål inte lika mycket
idag
jag har aldrig varit
en glad drinkare
inte ens i mina
unga dar
aldrig som Anton
som slår ihop
händerna
tjoar skål
en till!
hurra för idag

ängsligheten sipprar
alltid ut
genom porerna på
mig i dagarna
två
vaknade i morse
fortfarande med
känslan
att världen
sitter på min
bröstkorg
jag har svårt att
röra mig
kan du snälla 
flytta på dig?
världen vägrar
sängen känns som
kvicksand
skäller på Algot
har inget tålamod
känner mig
skakig, sur
skall det verkligen 
vara sol idag
igen?
Anton tuggar
högljutt
jag lyssnar inte
när han pratar
men jag hör att
han äter yoghurt
slurp slurp 
svarar att vi
skall på öppna förskolan
när han pratar
om något helt
annat
jag är inte där

i mitt huvud tänker
jag på allt
jag måste göra
hur jag aldrig kommer
bli något
eller någon
allt känns fel
huden skaver
andningen krånglig
måste man verkligen 
andas också?
världen begär så
mycket hela
tiden
tänker i en sekund
att om den
går under idag
så gör
det inte så
mycket

men sån tur
skall man väl inte
ha

lovar mig själv
heligt
att bara dricka vatten
och äta morötter
från och med
nu

Kan man kombinera hjärta med strategi?

Processed with VSCO with j4 preset

När jag började blogga
så höll jag det
för mig själv
en hemlighet
inte ens Anton visste
jag skämdes nog lite
blogg, vad var
det?
inget att hänga i
granen,
bara
slöseri med tid

men jag älskade
min hobby
kanske var det dumt
onödigt
att skämmas
antagligen
men en del av mig njöt
av att få ha
det för mig själv

jag kan sakna
det ibland
det naiva, råa
stundvis barnsliga
berättandet
skapandet
historian om mig
själv
men jag blev påkommen
och min bubbla
sprack
så jag började om
ny kula
och
allt det där
vi reste, gifte
oss, pluggade

och sen blev
jag med barn

tänkte att tajmingen
var perfekt
men något sånt
finns inte,
inser jag nu
jag var nyexaminerad
från min utbildning
utan att hunnit
jobba
på riktigt
inte hunnit bli någon
i dagens klimat
vilket gjorde mig
mer stressad
än någonsin förut
jag kände att jag
var tvungen att
kompensera
för att jag valde att
få barn
innan allt det
andra
helt plötsligt,
skulle allt vara
cv- användbart
för allt i världen,
så skulle inte jag
bli
anklagad för att ha
legat på latsidan
bara 
ha varit mamma de
senaste par åren
fy fan

det har inte
enbart varit av ondo
att uttala någon
slags ambition
med den här platsen
det är coolt
att våga tro
inte minst på sig
själv
det är jag glad
för

samtidigt,
har jag aldrig ifrågasatt
mig själv
lika mycket som nu
gillar folk det här?
är det här bra
nog?
räcker detta, har jag
en chans mot alla
andra?
tittat
– för mycket –
runtomkring
jämfört och
undrat
stundvis
skrivit i motvind

även om det sistnämnda
är något jag
faktiskt
är stolt över
att jag fortsatt trots
hjärtat i
halsgropen
osäkerheten som
ibland ger mig
ont i magen

har jag vågat
lagt tid på något
jag gillar
fotografera och
skriva
det är jag stolt
över

men ibland undrar
jag om jag förstört
något fint, min ventil
jag saknar att ha
fönstret på
glänt

jag tänker högt
nu, ventilerar
litar på att ni
kan hantera det
inte hålla det emot
mig
sen när allt känns
bättre
för trots allt
älskar jag det
här
kommer inte ens ihåg
hur man lever
utan

men jag undrar
kan man verkligen
kombinera hjärta
med strategi

utan att något
går
förlorat?

Skogen, dåliga sidor och ledsna trattisar

skogen-1-av-33 skogen-32-av-33 skogen-25-av-33 skogen-4-av-33 skogen-7-av-33 skogen-8-av-33 skogen-10-av-33 skogen-12-av-33 skogen-18-av-33 skogen-16-av-33 skogen-15-av-33 skogen-19-av-33 skogen-21-av-33 skogen-23-av-33 skogen-26-av-33 skogen-28-av-33 skogen-31-av-33

Jag tycker inte om
skogen
eller,
jag gjorde inte det
fram tills
Anton lärde mig
han har det i
sig och
gett lite av det
till mig

får väl
erkänna
att på sommaren
så har jag forfarande
svårt att
förstå
har inte tid att
lämna havet
men på hösten,
då känns allt
glasklart
doften av blöta
löv, rasslandet
och letandet
blir så jäkla
exalterad när
dom dyker upp
mitt framför
näsan
på en
trattisarna
har upptäckt
rent av
otrevliga sidor
hos mig själv
blir hialös, girig
vill bara ha mer
inte dela med
blir alltid nöjd
när min påse
är störst
avundsjuk när
någon annan ramlat
över guld

men
sen jag träffade
Anton
är

det här är
alltid
det jag längtar
efter
tröstar mig med
när sommaren är
slut
krispig luft och
att få vara
klartänkt
skingra tankarna
leta med händerna
fokusera blicken
få koncentrera
sig

men denna
gång var det
några få trötta,
skrumpna
stackare vi hittade
baksidan av en varm
sensommar
och kanske en
påminnelse
om att man inte
kan få allt

på samma
gång