Workshops i Malmö, i en creddig tidning (tror jag) och fina tavlor

Workshops i Malmö
Bildkälla

Vi börjar baklänges. Fina tavlor. Något folk frågar mig med jämna mellanrum. Var hittar man personliga saker att hänga på väggarna? Kan återkomma med ett mer matigt inlägg någongång men just igårkväll råkade jag trilla över dom här. Från Australien visserligen. Konstnärinnan Leah Bartholomew helt makalöst fina prints och tavlor. Älskar hur hon jobbar med färgerna och de nästan grafiska blomstermotiven. Jag var sjukt nära att klicka hem någon av dom på rea (för dom kostar ju en slant) men blev så orolig för tullen. Hur funkar det egentligen? Annars går en sån här rakt upp på plats nr ett på julens önskelista. Host harkel, Anton.

 

 

Workshops i Malmö Workshops i Malmö

Igår morse började det trilla in en himla massa nya följare på Instagram. Allt för många för att bara vara algoritmen som fått fnatt (för det får den aldrig) men kunde inte hitta en länk någonstans. Tills ”U ilgoji” ger sig till känna på Instagram. Hon har tipsat om mig som ett av hennes favoritkonton i den Litauiska tidningen Lamų slėnis. Hur fint?  Förstår ju inte ett ord såklart (google orkade knappt översätta den raden om mig) men ser ut att vara en himla fin och creddig tidning, visst? Blir så jäkla glad och ödmjuk inför sånt här. När folk lyfter en. Så tacksam! Ett otroligt fint kvitto på att det man gör uppskattas!

Workshops i Malmö

Sist men inte minst! Nåt mer lokalt. Veronika har startat företaget ”Workshoppa”. En himla bra idé, tycker jag. Går ut på att göra workshops mer tillgängligt för alla i Lund och Malmö. Det är en himla massa olika ämnen och jag anmälde mig till en grundkurs i SEO. Nu har jag jobbat med SEO ett bra tag men tänkte att man alltid kan lära sig något nytt. Vilket jag gjorde. Det jag tog med mig var att det dröjer inte länge tills vi måste tänka om hur man optimerar ett inlägg eller en hemsida när vi ändrar hur vi söker information. I dagsläget skriver dom flesta av oss, men teknologin rör sig mer och mer åt att vi pratar med mobilerna och därmed sökmotorerna. För samtal med dom. Så istället för att skriva ”väder malmö” så frågar vi ”hur ska vädret bli idag” – utan att nämna varken stad eller dag. Spännande, eller hur? I alla fall – Workshoppa. Den här workshoppen kostade 500 kr (billigt med tanke på att kurser inom det här området ofta kostar flera tusen) men har också varit anmäld till en som kostade 100kr! Det är ofta små grupper, vilket jag gillar tokmycket!  Då kan man krama lite extra ur tillfället. Dessutom är det kul att träffa nya människor med samma intresse eller yrke. Hur som helst. Hemsidan uppdateras löpande hela tiden med nya workshops.

Att klippa en tvååring, mutor och mitt bästa tips till sist

Att klippa en tvååring

För en dryg vecka sen var vi hemma hos Antons föräldrar i Kvidinge. Mest för att plocka svamp men också för att få till en klipptid. Lotta, Antons mamma, är den enda som klipper Algot. Dels för att jag inte vågar – det räckte med den gången jag klämde hans haka när vi skulle knäppa cykelhjälmen. Och dels för att Lotta är rutinerad. Men första uppgiften var att fånga virvelvinden. Där fick alla hjälpa till.

Att klippa en tvååring

Sen; mut mut mut. Eftersom det inte är så lätt att klippa en tvååring.
Får det lov att vara lite Ipad kanske? Napp? Javisst! Och se för guds skulle till att vara flera i rummet. Vi var fyra vuxna på ett barn, hehe.

Att klippa en tvååring

Tjoff. Det var dags. Hans fina lockar var redan ett minne blott ändå. Dom var fångade i stora tovor, omöjliga att borsta loss.

Att klippa en tvååring

Farfar ”hjälpte” till. Även fast Algot nog är både van vid och fullkomligt älskar hans påhitt.

Att klippa en tvååring

Kolla Algot, en vindruva!!! Mer mut.

Att klippa en tvååring

Efter en riktig Edward Scissorhand-klippning, en lock i taget med saxljudet klingandes för varje tuss så var det dags för the good stuff. Alla vet det. Schamponeringen.

Att klippa en tvååring

Kolla mysungen! Och hans öga! Det var en dag innan vi gick till vårdcentralen och fick det bekräftat att det var borrealia.

Att klippa en tvååring

Efter en snabbdusch var det på det igen. Så i farten att man knappt hinner se honom. Men jag ger inte upp mina foton. Det gäller att stå på sig. Även om dom är på språng. Sånt jäkla håll i gång hemma hos farmor och farfar alltså. Men summa summarum då? Mitt bästa tips när det kommer till att klippa en tvååring är nog ändå att helt enkelt sänka ambitionen. Jämna längder och en tillrättalagd frisyr ska dom ändå ha resten av livet sen.

Sen var de som om vi tog en ny unge med oss hem.
Men visst blev det fint ändå?

Klara, färdiga – nu kommer jag frilansliv!

Jag har hjärtat i halsgropen denna veckan. Så trött men samtidigt så glad. Mest för att jag hade världens knäppaste dag i fredags. Började en aning tumultartad och jag kände hur hela dagen var påväg ner i avloppet. Var på minst sagt dåligt humör när jag sprang på stan för att fixa ett par ärenden i sista minuten. Som tog längre tid än vad jag trodde. För helt plötsligt fann jag mitt själv mitt i ett engagerat och underbart samtal där jag kommer på mig själv att… sälja in mina tjänster. Saker jag gått och tänkt på i hundra år men aldrig vågat säga högt. Dels för att jag verkligen hatar att sälja in mig själv och dels för att jag är livrädd. Därav hjärtklappningen och handsvetten.

Kanske var det middagen med Lina som satte eld i rumpan på mig. Och alla hejarop från Julia såklart. Ibland är det så otroligt svårt att tro på sig  själv, eller jag menar. Tro på sig själv hela tiden. Tjugofyra timmar om dygnet. Och då är det så otroligt värdefullt att ha så fina vänner (och kollegor!). Någon som puttar en lite, när man själv inte vågar.

Men så i fredags hoppade jag. För det kändes så bra i magen och helt naturligt. Började prata av ren lust och engagemang. Och fick så himla fin respons på det. Utan att jag helt vet hur så hade jag ett nytt jobbuppdrag med mig hem (gode gud, hoppas alla pitchar och säljförsök går såhär naturligt). Ringde Anton i ren extas. Jag lovar att berätta mer senare (är för nervös nu) eller häng med på Instagram på torsdag vettja!

Att det dröjer ända till torsdag handlar helt enkelt om att jag har prestationsångest samtidigt som jag tycker det är så jäkla roligt. Såklart. Men kan inte riktigt tänka klart. Jag lovar att berätta mer detaljerat snart, men nu bara säger jag det. Annars blir det aldrig. Har tänkt på det här i över ett år. Men fegat ur. Men nu gör jag det. Hoppar.

Jag har bestämt mig för att börja frilansa.
Midis ska blir ett företag.