På språng

Jag och Algot är i Lerkil hos nära och kära! Vi vände i princip i dörren efter att ha kommit hem från Frankrike igår. Vi kör hårt.

Jag kommer på mig själv att hålla samma tempo som för några somrar sen. Innan Algot. Då väskan aldrig var uppackad, alltid packad. Jag är glad att jag orkar igen. Det var ändå längesen. Men skillnaden nu är att jag varken tränar, läser, lyssnar på sommarprat eller håller mig speciellt uppdaterad. Jag springer efter och med Algot.

Vi åkte hit dels för jag inte vill glo i en lägenhet medan Anton jobbar och dels för att sommaren är knapp. Många minnen som vill bli gjorda, många sommarscheman som ska korsas. Nu är det snart två år sen vi var här sist, så det var dags.
Förresten. Mina sandaler från Kavat, som jag älskar. Hade dom varje dag i Frankrike. Säger ändå något, tycker jag.

I huset vi är i bor Klara, mitt fadderbarn. Också ett av mina första jobb efter gymnasiet. Var barnflicka till henne och hennes lillebror Sebbe framför allt. Sjukt att hon nu går runt såhär med min son.

Älskade unge, som bara hänger med dit jag tar honom. Det ska erkännas att livet är lite lättare, eller, mer bekvämt på vardagarna. Barn älskar rutiner. Livet är mer väloljat, går lite smidigare när man gör samma sak dag ut och dag in. Och jag höll nästan på att börja gråta när Algot fortfarande inte sov efter två timmars nattning idag. Men samtidigt är det så fantastiskt fint att få lov att ha en vild sommar tillsammans.

Sommaren, den kämpar på. Också det fina (och jobbiga) med kiddos. Tvingar en att göra saker varje dag. Vi går till stranden fast ingen annan är där.

För knappt en timme sen höll jag på att säga upp mig. Jäkla envisa unge som vägrar blunda. Blundddaaaaaaaa dååååååååå. Sen blundar han och jag saknar honom.
Han hjärntvättar verkligen mig.

Local artist, ett par scarfs och annat nytt

Byn vi bodde i i Frankrike är inte stor men ändå fylld till bredden. En del hot shots som vill vara anonyma (säg, till skillnad från exempelvis i Cannes). Men även små butiker runt varje hörn där lokalinvånarnas kreativitet får plats. Köpte två halsband från en tjej som heter Fanny och gör smycken i porslin. ”I’m local artist, do you know what that is?”

Okej, kanske motsatsen till ”local artist” men köpte en scarf från Levi’s när vi var i San Sebastian som jag hade i håret här.

En vanligt men kärleksfull tröja från H&M och en skjortklänning från Zara. Kände mig en aning som Teskedsgumman i provrummet men äh. why not. Ett par rosa byxor väntade där hemma. Hittade dom här, på rea. Känns som det kan bli ett par favoriter.

Och tänka sig, ytterligare två scarfs. Ser det på bild och tycker det är så himla snyggt och fint. Men också helt nytt för mig, så vågar mig inte på dyrgriparna utan testar mig fram med dessa från Zara för 80 pix.

Vad jag vill

Så fort jag är på
annan mark, tänker jag
att det här är
vad man har
livet till
trycket lättar
för jag har världen
framför mina
fötter
men samtidigt, fan
också, så kryper
det i skinnet av
alla oändliga
möjligheter som
finns, uppenbarar
sig när man lämnar
husets fyra
väggar
vilken ska jag
jaga, vem
ska jag vara
stylish i new York
karriärista
eller huslig i Svea
egenplockade buketter
eller
avslappnad surfardude
ständigt påväg
en fri själ
se världen eller ta hand
om den hemma
skita i normer eller
ställa mig i led
ha det bekvämt, tryggt
familjärt
eller vara en såndär
jobbig
utlandssvensk

fan va ja ska
krångla till
det, kanske är
det inte så svårt

för

när folk frågar mig
varför gifte du dig
skaffade barn
är det alltid samma svar
för att jag ville
det har aldrig
varit svårare än

hemma så,
springer jag alltid
samma runda
femtiotusen varv runt
Pildammsparken
äter samma sak,
ser en serie
om och om igen
går till samma
ställen
väljer alltid samma
tandkrämsmärke
men längtar ändå
ut i världen
hur går det
ihop
ett plus ett
är inte två
jag är dubbelt
så svår

vem är jag
trygg och problematisk
vild och
längtar efter att
stå still
en faslig
blandning, herregud
hur går jag
till, någon som
säger att jag
tänker för
mycket, jaja
kommer ändå
aldrig
erkänna att du
har rätt

men

kanske är det
så att jag
bara ska fortsätta

göra som
jag vill

 

 

men vad är
nu det?

 

jag kommer inte
ihåg